Midsommar med sedvanliga traditioner har passerat och vardagen har gjort sig tillkänna...ja vardagligheter kan jag glädjas åt och trivs med dem. En lat helg har det varit med tradionsenlig sillunch på självaste midsommarafton hos svärföräldrarna i Gottskär. Alltid lika trevligt att få komma till dukat bord och bara få umgås, skratta och lite bus kör ja å min far.....he he!!! Det var för ovanlighetens skull sol för dagen, det kan man ju inte skryta med att det brukar vara men det gick ju till och med att sitta ute utan tjock jacka eller paraply...    kallt blev det dock mot kvällen som tillbringades i allra bästa sällskap på familjen Blanc's altan.

Det tycks ändå som den svenska sommaren har infunnit sig, vi har varit bortskämda länge nu med finfint väder. Kroppen är tidigt brun i år och näsan likaså röd...hehe. Kan inte påstå att jag föredrar när det är kyligt men jag kan ändå tycka att det blir väldigt mycket skönare att rida när det är lite svalare luft och för hästarnas skull så är det perfekt då de slipper alla flygfän som irriterar dem hela tiden och de får ingen ro under värmebölja. 

Längtar lite till havet nu och nedräkningen har börjat...snart roadtrip med bästa sällskapet, mot sydligare breddgrader bär det av och några laddade hästdagar väntar....årets sommarfest i Falsterbo där alla träffas för mingel, shopping, tävling, fest, sol, bad, och inte minst vackra hästar....mmm life is gooooood    och kom ihåg...

LIFE IS A JOURNEY

and only you hold the map

                                                            .......tjingeling

  Att tävla med hästar har varit en stor del av mitt liv sen jag fyllde 9 år, intresset triggades igång på ett ridläger i Öra hos Ann-Louie Melltoft där jag vann avslutningstävlingen med min ponny Figaro,  en då fyraårig new forestponny efter Smedhults Starlight Son. Sen dess har det alltså fortsatt och idag några år senare är det fortfarande så att jag triggas utav tävling, kanske inte fullt så hysteriskt som tidigare men det är ändå väldigt roligt i den skala min slitna kropp klarar av. Så igår åkte jag med min vackra Herr Brun för att övningshoppa lite...ja han är ju lite "grön" så han behöver ut och lära sig fokusera....hehe...han är ju BARA 14 år... ;). I ett strålande väder gjorde herr brun en väldigt fin runda och vi knep en fjärdeplats i klassen, matte nöjd med sin vackra och laddar nu för kommande fälttävling.

 Senare på eftermiddagen kom Nisses nya kompis upp till oss på Kattryd för att ta med sig min glada pensionär ut på en solskensritt. Jag valde att gå med på den promenaden tillsammans med ysterhunden Clara som aldrig säger nej till promenad. Bara för att man är 24 år och pensionär så säger man heller inte nej till att få slänga sig ut på ett stort grönt gärde i full galopp....nej Nisses gamla takter sitter i och hans nya kompis fick allt hålla sig i för en stund, kommentaren: "Han är allt lite stark"....ha ha ja men han heter ju inte FORTISSIMO utan anledning...he he.

Det blev en härlig tur på hästryggen och promenad för hund i ett härligt sommarväder och både häst, hund och människor kände sig nöjda när de anlände Kattryd igen efter nära två timmar.

   Don't limit your challenge -

challenge your limit!

  ....tjingeling   

Oftast är det ju så att livet fylls med glädjeämnen och massor av roliga saker vilket gör att vi mår bra, men så plötsligt ändras det till att även fyllas med lite mindre roliga händelser. Ibland kräver livet tuffa beslut och för oss här på Kattryd så blev livet lite mörkare då vi tyvärr fick ta ett beslut om att låta vår lilla fina Smulan somna in häromdagen, den finaste kissen...men som sorgligt nog inte kunde ha ett värdigt kattliv som vi önskade....så R.I.P älskade Smulis   vi saknar och älskar dig för den du var!!!!

      Men livet går ju vidare och sommaren är här med sköna dagar och underbara kvällar, så enkelt allt blir bara för att det är sommar, vad gör ni i sommar undrar ju en liten nyfiken?? 

  På Kattryd är det "sommarlugn" som gäller men för det är det ju ingen som säger att det inte finns något att göra, men det är väl det som är tjusningen att få bo och leva gårdsliv. Hästarna njuter hela dagarna i sina gröna hagar och vovvarna springer som tokar i det höga gräset....full rulle på lilla Clara som vanligt, att leva med bokstavskombo där alla bokstäver förekommer det är att ha fullt upp....he he...precis som husse och matte som planterar, klipper gräs och häckar, plockar sten i hagar, målar, skrapar räcken, gör sommarstaket, putsar beteshagar, ja vi är alla själar av en bokstavskombo...hi hi hi!!!

         Träning och förberedelse utav Herr Brun fortsätter nu för att möta hans "nya" bana i livet...ny tävling är bokad och han ska få komma ut på nya utmaningar, tror han kommer trivas bra med sitt nya liv som fälttävlanshäst, behöver dock slimmas några 100 kg...vilket vi gör genom långa turer i skog och mark med inslag av klättring, hoppning och terrängträning. Även matte behöver trimmas för att göra den vackra bruna sällskap, så nu dammar jag av cykeln som stått i förrådet sen i höstas, här ska cyklas   !!!

  Vacker vit som lever ett gott pensionärsliv och trivs gott med det ska få en ny kompis som ska ta med honom ut på promenader när hans nuvarande åker iväg på lite andra äventyr, och för hans del tror jag det kommer bli mer än uppskattat för att ha semester året runt är ingen melodi för en pigg pigg pensionär...så idag ska de introduceras och lära känna varandra ute i Kattrydskogarna.....nä nu kallar sysslorna men jag önskar alla en härligt go helg....och tänk på....

ENJOY LIFE   

  ....tjingeling!!!

 
  På självaste nationaldagen 6 juni firade vi 15 år på vårt älskade Kattryd, tänk att så länge känns det ju inte som vi har bott här, känslan är mer att vi fortfarande är nyinflyttade...ha ha...det tycker nog även ortsbefolkningen...de där nya säger de...ha ha, ja på landsorten har man svårt att släppa in folk men vi känner väl ändå oss hjärtligt välkomna här och har ett gott öga med de flesta runt omkring oss, en god grannrelation. Två saker att fira på en och samma dag gjorde att vi tog bilen och åkte till våra bästa vänners sommarställe i Björköby....en by mitt ute i djupaste småland....men ack så vacker plats, en oas där man kan springa som gud själv skapat oss!!!

Veckorna är ganska hektiska med mycket jobb för både husse och matte så det var väldigt skönt att bara för några dagar bara få åka iväg och inte göra något annat än att bara vara, helt avslappnat tillsammans med de allra bästa i vårt liv. Många härliga skratt och såklart lite lek....även om det för mig är skönt med avkoppling så kliar det alltid i benen och något måste göras, så vad är bättre då än en 10-åring som är likadan...ha ha....tur för lilla mig det, så rastlösheten kunde stillas. Ett femkampsspel löste problemet och kroppen blev stillad för en liten stund. Även en liten jack russel som har damp fick vi god hjälp av, dock bara för en stund...en boll tog den mesta uppmärksamheten och den skulle dödas...he he!!!

Efter lek och stoj blev vi lite varma och var tvugna att känna på vattnet såklart...ja typ med fingrarna för bada i en kall sjö...inget för en badkruka som mig....men en liten tjej var strong nog och doppade sig, ja givetvis en jack russel också....vi hann inte ner till sjön förrän hon var i plurret....hon bangar verkligen inte lilla Clara Bella... <:

Tack för härliga dagar till la famila Blanc...batterierna är laddade och det var ju inte sista gången vi besökte Stora Sjöhagen....be sure   nu väntar en ny vecka med nya utmningar.....och kom ihåg....

"ATT SKRATTA ÄR 

EN OMEDELBAR

SEMESTER"

/tjingeling                                    

 Tänk att ibland så har man helt fel uppfattningar om saker och ting. Förvånad över min felaktiga uppfattning och kanske även en viss underskattning av min vackra bruna springare blev jag i söndags. Jag har i alla år tyckt att Helge mer kallad herr Brun är en fantastisk häst men att han kanske inte riktigt är typen av häst för fälttävlan så därför har jag aldrig heller tävlat honom i just fälttävlan. Han har dock ett fantastiskt stort hjärta och gör alltid det matte ber honom om. Så om vi ändå har tränat terräng har han hoppat dessa hinder och sprungit genom vatten utan några som helst problem men han är ju lite som den kända tjuren Ferdinand, springer nästan och gömmer sig när något blir farligt och i Herr Bruns värld är det MYCKET som är farligt...tro mig!!! En för mig optimal fälttävlanshäst ska leta hinder och vara positiv och ganska orädd, ja orädd i lagom portion annars kan det bli farligt. Så därför har jag backat med Herr Brun och låtit honom endast tävla i dressyr och hoppning, men så kom det nu ett tillfälle som gjorde att denna storhjärtade häst fick rycka in och åka med på fälttävlan, vilket också var Herr Bruns debut....en fantastiskt sådan dessutom...  

Så medans Muffins och Nisse slappade hemma i hagen och hade det skönt åkte matte, Herr Brun och Minna TIDIGT från gårdsplanen mot Askim. Solen strålade och det var en perfekt dag för tävling och terrängritt. Vi kom som ekipage nummer två in på parkeringen och vi behövde inte trängas med så många andra kan jag säga...hm. Jag red fram mr Brun inför dressyrmomentet och det märktes tydligt att han ville visa upp sig, ja en sån ståtlig herre har ju inget att skämmas över och vi svävade runt på ridbanan. Tyvärr gick momentet inomhus och när vi äntrade ridhuset så kände jag på vacker brun att han spände till sig och tyckte det va skitläskigt att komma in i ett litet mörkt ridhus....väggarna åt upp honom och det va rumpnissar i varje hörn. Ah tänkte jag....nu kör vi och struntade i det....jovars...jag lotsade runt min 24ametare till pålle och fick väl godkänt i protokollet...puh nu var det jobbiga över och bara det roliga kvar...hoppning och terräng, de momenten vi brinner för.

En lite för taggad Helge hoppade banhoppningen lätt men när man har bråttom hinner inte alltid benen med och det blev några hinderfel...synd för vi hade fina poäng med oss från dressyren. En lång paus mellan hoppning och terräng gjorde att herr Brun kunde få pusta lite och äta en välförtjänt frukost vilket även matte och hästskötare gjorde. Picknickkorgen som var packad tog vi med oss ner till hoppbanan och satt i solen och njöt av både fina hästar och en god kopp kaffe med tillbehör....! Senare anslöt ryttarkollegor från klubben och protokollen diskuterades samt analyserades. Terrängbanan visades och jag gick den två gånger, en mycket fin bana med många fina hinder, när jag traskade runt första gången fick jag känslan av att det var högt....ja nästan som i Badminton...ha ha....kanske inte riktigt men det kändes stort för att vara en debutant och jag tänkte my god här ska Helge kravla sig över, han som är så spoooooky....då blir ju hindren ändå större....hm.

Vi gick ut som ekipage nummer tre i terrängen vilket jag var glad för eftersom det blivit lång väntan, och det är ju just terrängmomentet som är det mest fantastisk roliga....det är ju det som man väntar på. Terrängbanan startade inne på hoppebanan och nr ett och två gick strålande och jag kände att Helge va me...så till nr 3 som låg utanför banan red vi i nedförsbacke mot en häck och jag tror herr Brun blev överraskad eftersom häckar kan vara rätt stora för hästar som inte är vana, det är ett vanligt rättupp hinder med buskar som står upp över vilka man hoppar igenom men för en orutinerad häst ser det större ut än det är och hindret blev för herr Brund gigantiskt så han pep vid sidan....hua ska jag verkligen hoppa det höga tänkte han nog....hi hi!!! Men när vi styrde på det igen så hoppade han fint och vi var på banan igen....nu hade poletten trillat ner på den vackre brune....för satan i gatan va fint han sprang och hoppade resten....och jag tänker nu...VARFÖR HAR VI INTE GJORT DETTA TIDIGARE   ....men nu kör vi för jag har lärt mig

DO WHAT YOU LOVE

AND LOVE WHAT YOU DO!