En alldeles vanlig måndagkväll på Kattryd...full aktivitet i stallet, själv blev jag klar ganska tidigt idag så det blev lite slötid över...ups slötid...vad är det, något väldigt ovanligt i fröken Millas liv...och vad gör man med sån tid, ja kanske normala människor får för sig att lägga sig och vila, eller sätta sig och läsa, eller ja...baka kanske. För mig är det inget alternativ att sitta eller ligga still...he he, inte riktigt min melodi nä jag går istället ner till stallet och terroriserar de andra....med en kamera...ha ha ha, ja vaddå...nåt roligt måste man ju ha   

   För i stallet är det alltid full aktivitet och alltid lika kul, mycket pyssel och ståhej med de älskade fyrbenta, så vart vill man vara om inte här, det är ju här det händer. Det som gör det extra roligt är ju att i stallet finns inga åldrar, nu är vi en mix av unga och lite unga pluss och tjusningen med det hela är att det funkar ju hur bra som helst och då undrar ju ni hur detta är möjligt.....jo försåärdetatt.... vi har hästarna gemensamt vilket är för både ung eller lite mer ung precis samma sak och det är ju det fantastiska i kråksången.....underbart tycker jag och jag stortrivs.

    Nya pållen är på plats och stallet är fullt...nu är vi många härliga själar och stämningen är på topp, vad härligt att bara ha positiv energi i stallet, det gör mig stark och motiverad att göra det jag älskar att göra - vara med hästarna. I stallet är vi olika och strävar mot lite olika mål men en sak driver oss alla - att ha roligt med vår bästa vän - HÄSTEN!!!

    Min bästa vän Herr Brun fick för några veckor sen fästinginfektionen Anaplasma, inget roligt att få som häst då denna förbannade infektionen...ursäkta mitt språk, sätter sig på leder och muskler, de får hög feber, vill inte äta eller dricka och deras immunförsvar slås ut. Min älskade "lilla" häst har idag haft svårt för att hålla balansen och är väldigt vinglig, har feber och ser allmänt hängig ut, ett mattes hjärta smärtar av att se sin älskade vän sån här, han som i vanliga fall är glad och positiv och vill alltid vara med, nu står han med sänkt huvud i boxens ena hörn....och vill inte alls vara med, livet är lite sorgligt igen. För några dagar sen kände jag precis tvärtom, jag kände att nu har det vänt, från sorg till glädje, men varför ska man få vara glad, så fort man är det så är det alltid något som trycker en tillbaka....du din lilla glada skit....sluta genast upp med att vara glad....BAAAAH!!!!

Men för mig så finns det ändå bara ett sätt och det är att vara postitiv och ge KÄRLEK...mycket kärlek - den övervinner allt!!!

"OMNI VINCIT AMOR"

                                                                                                ....tjingeling!