Tänk att ibland så har man helt fel uppfattningar om saker och ting. Förvånad över min felaktiga uppfattning och kanske även en viss underskattning av min vackra bruna springare blev jag i söndags. Jag har i alla år tyckt att Helge mer kallad herr Brun är en fantastisk häst men att han kanske inte riktigt är typen av häst för fälttävlan så därför har jag aldrig heller tävlat honom i just fälttävlan. Han har dock ett fantastiskt stort hjärta och gör alltid det matte ber honom om. Så om vi ändå har tränat terräng har han hoppat dessa hinder och sprungit genom vatten utan några som helst problem men han är ju lite som den kända tjuren Ferdinand, springer nästan och gömmer sig när något blir farligt och i Herr Bruns värld är det MYCKET som är farligt...tro mig!!! En för mig optimal fälttävlanshäst ska leta hinder och vara positiv och ganska orädd, ja orädd i lagom portion annars kan det bli farligt. Så därför har jag backat med Herr Brun och låtit honom endast tävla i dressyr och hoppning, men så kom det nu ett tillfälle som gjorde att denna storhjärtade häst fick rycka in och åka med på fälttävlan, vilket också var Herr Bruns debut....en fantastiskt sådan dessutom...  

Så medans Muffins och Nisse slappade hemma i hagen och hade det skönt åkte matte, Herr Brun och Minna TIDIGT från gårdsplanen mot Askim. Solen strålade och det var en perfekt dag för tävling och terrängritt. Vi kom som ekipage nummer två in på parkeringen och vi behövde inte trängas med så många andra kan jag säga...hm. Jag red fram mr Brun inför dressyrmomentet och det märktes tydligt att han ville visa upp sig, ja en sån ståtlig herre har ju inget att skämmas över och vi svävade runt på ridbanan. Tyvärr gick momentet inomhus och när vi äntrade ridhuset så kände jag på vacker brun att han spände till sig och tyckte det va skitläskigt att komma in i ett litet mörkt ridhus....väggarna åt upp honom och det va rumpnissar i varje hörn. Ah tänkte jag....nu kör vi och struntade i det....jovars...jag lotsade runt min 24ametare till pålle och fick väl godkänt i protokollet...puh nu var det jobbiga över och bara det roliga kvar...hoppning och terräng, de momenten vi brinner för.

En lite för taggad Helge hoppade banhoppningen lätt men när man har bråttom hinner inte alltid benen med och det blev några hinderfel...synd för vi hade fina poäng med oss från dressyren. En lång paus mellan hoppning och terräng gjorde att herr Brun kunde få pusta lite och äta en välförtjänt frukost vilket även matte och hästskötare gjorde. Picknickkorgen som var packad tog vi med oss ner till hoppbanan och satt i solen och njöt av både fina hästar och en god kopp kaffe med tillbehör....! Senare anslöt ryttarkollegor från klubben och protokollen diskuterades samt analyserades. Terrängbanan visades och jag gick den två gånger, en mycket fin bana med många fina hinder, när jag traskade runt första gången fick jag känslan av att det var högt....ja nästan som i Badminton...ha ha....kanske inte riktigt men det kändes stort för att vara en debutant och jag tänkte my god här ska Helge kravla sig över, han som är så spoooooky....då blir ju hindren ändå större....hm.

Vi gick ut som ekipage nummer tre i terrängen vilket jag var glad för eftersom det blivit lång väntan, och det är ju just terrängmomentet som är det mest fantastisk roliga....det är ju det som man väntar på. Terrängbanan startade inne på hoppebanan och nr ett och två gick strålande och jag kände att Helge va me...så till nr 3 som låg utanför banan red vi i nedförsbacke mot en häck och jag tror herr Brun blev överraskad eftersom häckar kan vara rätt stora för hästar som inte är vana, det är ett vanligt rättupp hinder med buskar som står upp över vilka man hoppar igenom men för en orutinerad häst ser det större ut än det är och hindret blev för herr Brund gigantiskt så han pep vid sidan....hua ska jag verkligen hoppa det höga tänkte han nog....hi hi!!! Men när vi styrde på det igen så hoppade han fint och vi var på banan igen....nu hade poletten trillat ner på den vackre brune....för satan i gatan va fint han sprang och hoppade resten....och jag tänker nu...VARFÖR HAR VI INTE GJORT DETTA TIDIGARE   ....men nu kör vi för jag har lärt mig

DO WHAT YOU LOVE

AND LOVE WHAT YOU DO!