Häromdagen var jag såå glad att min vackra bruna hade övervunnit sin rädsla för gropar i marken, men då är frågan....hur bra minne har hästar??? För på tävlingen i lördags så var det ju debut för just lilla fröken Brun och med solen strålande på himlen styrde vi kosan mot Tranemo, och nej...man får inte vara morgontrött när man ska utöva hästsport....kanske lite av en nattmänniska för det kändes verkligen som det var mitt i natten när väckarklockan ringde sådär 05.00 Jag har under många år kunnat välja de tävlingar jag velat åka på och när...och har av naturliga skäl valt klasser som inte ligger just så tidigt, men här kunde man inte välja....hm...det var bara att kliva upp och kamma sig. Min underbara stallkollega Minna är en morgonpigg figur som tur är och åkte glatt med mig!

I fälttävlan är det så att man startar upp med ett dressyrprov, det här är ju inte min allra bästa gren men jag gör så gott jag kan och för dagen så gick det ju ganska bra, trots att underlaget på banan var katastrof, de hade lagt på nytt grus och det var alldeles för mycket och blev sååå tungt så energin i hästen försvann totalt...orkade helt enkelt inte, men jag är ändå jättenöjd då lilla fröken gjorde precis det hon skulle och även matte andades lugnt när vi lämnade banan. Sen är det dags för hoppprovet och det ska du göra inom 30 minuter efter du lämnat dressyrbanan, så det är bara att svida om till hopputstyrsel...sadel ska bytas, benskydd ska på, martingal på och så hoppa fram lite, sen så kör man en hoppebana och för dagen var den på 9 hinder och på gräs. Här är vi ju hemma så det gick ju strålande....Muffins visste precis vad som gällde och hoppade precis som en prinsessa gör   

 Efter hoppprovet fick både pålle och matte en välförtjänt frukost, pålle i trailern och matte i solstol, åh det smakar ju alltid så bra att äta utomhus....ja i bra väder vill säga. Några timmars väntan på det roliga terrängprovet blev det men vad gör det när solen skiner och man har ett trevligt sällskap. Terrängbanan måste ju inspekteras och tid för bangång fanns det gott om...banan mätte 1538 m och den gicks några gånger....bara för att vara på den säkra sidan, det var ju ändå ett tag sen sist. Jättefin bana och väldigt fina och inbjudande hinder hade banbyggaren lyckats med. Underlaget var torrt vilket alltid är positivt för då blir det inte så tungt eller halt att rida på. Tempot är ju ändå ganska högt så fäste under hästens fötter är att föredra!! 

 Ja så var det dags för start, Muffins kändes laddad och på framridningen så galopperade hon glatt och förstod nu vad som var på gång då hon såg terränghindren! Starten gick och vi galopperade iväg över det stora gärdet och det kändes som vi dansade jag och min vackra bruna, en härlig känsla att få galoppera nästan helt fritt med hästen och vi blir ett....ja ett lyckorrus går genom hela kroppen och så var känslan heeeela vägen runt banan för lilla fröken tog alla hindren galant och det var till och med att jag fick hålla in henne emellanåt. Så kom graven...den fruktade gravhelvetet som vi tränat, tränat och tränat....och just denna graven var den som hon verkligen inte tyckte om och där var det bom stopp....hm....så surt va, när alla läskiga hinder inte var några som helst problem då blir en liten liten sketen grav ett megaproblem för fröken Brun....vi kom förbi och fortsatte banan som om inget hade hänt och i målet kände vi ändå att det här gjorde vi ju strålande....men nu ska det ändå tränas GRAVAR....och husse har nu lovat att bygga matte en sån så vi kan öva....puss till honom   

 Ja och så funderar jag nu på hur det var med minnet....man har ju hört talas om "hästaminne"...och det är nog så att hästar har ett fantastiskt minne och glömmer "aldrig"...men enligt studier så har hästen inget korttidsminne då de inte behövde det som vildhäst. Hästens hjärna har ungefär samma storlek som en mandarin och en stor del av den är kopplad till rörelse - något som är mycket viktigt för överlevnaden hos en vildhäst. Men det behövs ju inte så mycket korttidsminne för att äta gräs, däremot är det bra att kunna komma ihåg platser - till exempel var det finns bra bete och vatten - alltså är ett långtidsminne viktigt. Den här skillnaden mot vårt minne är viktigt att tänka på när man tränar och umgås med hästen samtidigt som det förklarar visst beteende hos våra vänner...så just denna graven som lilla fröken tyckte va sååå läskig tillhör nog hennes långtidsminne....tjingeling!!!