I lördags hade jag förmånen att få följa med på ponnytävling och det var en upplevelse i sig, inte bara att man som en utomstående betraktare fick en inblick i hur just ponnytävlingar är nu för tiden utan också fick känna på ett nervöst nästan bryt...ja det går inte beskriva hur nervös jag blev när L & W skulle in och hopptävla. Det är inte i närheten när jag ska tävla själv, och jag som är en kontrollmänniska brukar kunna styra mina känslor rätt bra men icke här, fjärilarna flög hej vilt i lilla magen och nästan ett lätt illamående gjorde sig till känna, men också när lilla tjejen gjorde en så fin felfri runda, nä då kunde jag inte hejda tårarna...mmmm en ny upplevelse och jag kan ju förstå att man som en glad ponnymamma är rätt nervös. Det var elithoppning med lagallsvenskan och alla tjejerna red duktigt trots några missrar men sånt händer när det är just laghoppning, det är mycket nerver med i spelet, och när man rider i lag är det inte bara sig själv man har att tänka på utan 3 till...så det blir en mycket mer anspänning att rida i lag, men jag tyckte ändå de gjorde det jättefint trots lite missar, men se alltid framåt och nästa gång går det bättre!!

Men iallafall var det ju hur kul som helst, gulliga tjejer/killar som rider på jättefina ponnysar som egentligen inte ser ut som ponnysar längre, när jag red ponny då såg de verkligen ut som små lurviga varelser som man direkt tagit in från hagen...haha...men ponnysarna nu för tiden ser ut som små "hästar", rakade, friserade, ädla och ungarna är tipp topp klädda från hårroten ner till tårna....självklart var vi snygga förr också men inte alls på detta medvetna vis, vi hade jofahjälmar, gummistövlar och pyjamasbyxor till ridbyxor...men vi hade precis lika kul för det...ha ha och bilden nedan är från min allra första tävling....9 år gammal och tuffast i hela världen...tjingeling!!!!