Idag är ledig dag och solen strålar på den blå himlen. En stor sten finns i mitt hjärta och det är tungt just nu. Det är inte många dagar kvar då vår fina Nancy inte kommer att finnas här på gården längre. En häst som har funnits här sen vi flyttade hit. Vi köpte henne utav Sanna för att ha som fölmärr och nu är tiden inne då hon ska få gå till de gröna ängarna. Men vi kommer att minnas henne som den bästa hästmamma, hästvän, dagismamma, och ridkompis som hon är. Hon har varit den bästa utav bästa hästar jag nånsin ägt, såååå vänlig häst....hon kommer alltid ha en plats i mitt hjärta....love ya!

Nancy på SM i hennes unga dar...

Ja det är det här som gör det så jobbigt att vara djurägare men samtidigt är det en fördel att vi kan bestämma hur vi ska göra och det är ju ändå tur att djuren inte överlever en själv. För mig är det tungt men jag sänder ändå en tanke till min grannfamilj som trots allt har det än tuffare än jag och Magnus. De har haft sin lille "vän" i hela 30 år som varit med båda döttrarna sen de föddes som en familjemedlem....det kallar jag tufft. Men detta är livets gång och vi ska också gå igenom såna här saker för att kunna älska och förlåta. Nu ska jag åka ner till betet där de båda änglarna går och ge dem äppeltårta....Nancy älskar nämligen äpplen och lille Tango han äter så gott han kan med de få tänder han har kvar....tjingeling!!

/Milla